Tretusen anhöriga till kurder som dödats av den nu illegala men tidigare statliga terrornätverket Ergenekon kräver att staten påbörjar undersökningar av 17 500 olösta mord. Enligt människorättsorganisationer dödades så många som 17 500 personer av statsstödda terrororganisationer som Ergenekon, JITEM, kurdiska Hizbolahn och andra grupperingar ur den ”djupa” staten. Kurder uppmanar Turkiska staten att också offentligöra dessa gruppers illdåd mot den kurdiska befolkningen sedan 90-talet.

Kurder menar, trots att staten arresterat många ur Ergenekon och formellt tagit avstånd ifrån nätverket så arbetar fortfarande en stor del av djupa statens medlemmar i staten. Man kräver att Turkiska staten arresterar tidigare premiärministern Tansu Ciller, Turkiets förre ÖB Yasar Buyukanit och andra tidigare högtuppsatta men även nu aktiva inom staten.

Ergenekon och andra liknande organisationer har enligt Demkoratiska Samhällspartiet (DTP) begått illdåd mot kurder inte som illegala organisationer men som statliga. Man kräver att rättegångarna inte endast behandlar Ergenekons planerade anstiftan till kuppförsök men också dess inblandning i mord på 17 500 civila kurder.

Artisten Abdulhalîk Çoşken blev lurad av det nystartade turkiska TV kanalen TRT 6. Çoşken som besöktes av medarbetare ifrån TRT 6 lurades att han skulle få delta i ett program på ROJ TV, men när han under inspelning fick veta att han i själva verket deltog på ett av TRT 6 tv- program blev han ursinnig och lämnade TV inspelningen.

Abdulhalîk Çoşken fick för drygt en månad sedan ett samtal av en viss Denîz Rojhilat som bjöd in artisten till TV- programmet ”Şevbêrka Dengbêjan”. TRT 6 har kopierat fyra programkoncept utan någon hänsyn till ROJ TV trots att ROJ TV fördömt detta. ”Şevbêrka Dengbêjan” är också ett av dem program som TRT 6 kopierat. Çoşken berättade för nyhetsbyrån DIHA att en viss Denîz Rojhilat tidigare ringt honom och framställt sig som medarbetare på ROJ TV:s TV- program ”Şevbêrka Dengbêjan”.
Çoşken som framförde att han inte visste att ROJ TV hade verksamhet i Turkiet, besvarades av Denîz Rojhilat att man åker runt och spelar in material för TV- programmet för ROJ TV:s räkning.

Çoşken tog sig till inspelningsadressen och väl när han framfört tre kurdiska folkvisor så var det frågestund. Programledaren frågade Çoşken om vilka artister han tyckte om. Çoşken svarade att han var en stor beundrare av Eyşe Şan, som är en av dem första kurdiska kvinnliga artister. När han också framförde att om Eyşe Şanê levt idag skulle hon varit stolt över ROJ TV så stoppades inspelningen och programledaren bad honom att inte nämna ROJ TV där. Då fick Çoşken också veta att han i själva verket deltog i TRT 6:s program och inte ROJ TV:s med samma namn. Çoşken som blev ilsken och chockad, tog av sig mikrofonen och framförde att han inte ville medverka i TRT 6:s program. Men kanelen sände i trots mot Çoşkens vilja ändå det som man spelat in. Çoşken tog därför kontakt med nyhetsbyrån DIHA för att uppmärksamma att han känner sig utnyttjad av TRT 6 mot sitt folk och vill därför också framföra en ursäkt.

Samtidigt som EUTCCs 5:e konferens hölls, träffades ledare för samtliga grupper i EU- parlamentet i ett mötte för att bland annat diskutera stöd till Leyla Zana. Under mötet beslutade man att ge parlamentets fulla stöd till Leyla Zana. Hon bjöds också till att medverka i en kommande gruppledaremöte inom Europaparlamentet. En officiell delegation skall medverka i turkiska rättegången mot henne den 31 april i år. Parlamentet skall även skriva ett brev till Oli Rehn som är ordförande för EU:s samtal med Turkiet om medlemskap i Europeiska Unionen.

Den kurdiska staden Bêgirî som är kopplat till Wan (Van) har sedan lokalvalet 2002 styrts av Nafîs Agaoglu (AKP). För att stärka sina chanser vid det kommande lokalvalet har Agaoglu sett till att 390 personer ifrån andra områden nyregistrerat sig i Bêgirî. Samtliga tillhör Mixurî- klanen som även Agaoglu tillhör. Enligt Osman Sönmez, DTP:s ordförande i Bêgirî har man samlat ihop starka bevis för att dessa personer egentligen bor i andra områden runt Bêgirî och inte i Bêgirî. Sönmez och hans medarbetare som varit i kontakt med lokala telefon- vatten- och el- bolag har på det sättet fått fram information om att dessa 390 personer egentligen bor i andra områden trots att dem registrerats i centrala Bêgirî, närmare bestämt på Yavuz Selîm- gatan, Kandahargatan och Şehît Mehmet Bey- gatan. Sönmez berättar för DIHA också att det på vissa adresser registrerats så många som 15 personer. När man besökte byn ”Xêta Jorê” som är en av Mixurî- klanens byar utanför Bêgirî, upptäckte man att endast 15 personer registrerats inför lokalvalet, trots att det bor fler än 150 personer där. Sönmez framförde att man underättat valmyndigheten (YSK) och hoppas att en utredning inleds, annars kommer DTP att vidta rättsliga åtgärder.

I AKP styrda Embar som är knutet till Bismil ströks efter klagomål av DTP 51 personer ifrån vallistan. Dock var antalet som registrerats men som inte var bosatta i Embar 125 personer. Några personer som togs bort ifrån vallistan där hade också sedan länge gått bort.

Läs även: Turkiska militären försöker manipulera lokalvalet

Läs hela texten på Rastibini.blogspot.com

Tiotusentals kurder som demonstrerade i kurdiska staden Silopi krävde att Turkiet ställer ansvariga för mord och massakrer på kurder i dem kurdiska områdena inför rätta. Demonstrationen utfördes i samband med rättegångarna mot arresterade personer inom det statliga terrornätverket Ergenekon, men också för att uppmärksamma årsdagen av försvinnandet av HADEP:s Silopi ordförande Serdar Taniş och den framstående politikern Ebubekîr Denîz, vars försvinnande ännu inte klarats upp.

Demokratiska Samhällspartiet – DTP som anordnade demonstrationen kräver att staten helt nedmonterar den djupa staten och inleder undersökningar av 17 500 ouppklarade fall av mord och försvinnanden. DTP kräver också att staten tillsätter en undersökningskommission för att uppdaga inblandade i dessa mord, som genomfördes mellan 1990 och 2000. Kurdiska partier och människorättsorganisationer pekar ut turkiska underrättelsetjänsterna MIT och JITEM, militären och statsstödda kurdiska Hizbollahn som ansvariga för dessa. Många Turkiska statstjänstemän och ekonomiska företrädare, vissa aktiva inom politiken och ekonomin idag pekas ut också. Razziorna mot Ergenekon har utförts för att slå till mot personer inom den djupa staten som hotar den nuvarande regeringen, men DTP kräver att dessa personer också förhörs om inblandning om mord och massakrer i kurdiska områden, samt om vilka politiker, militärer och ekonomiska företrädare som varit inblandade i dessa.

Läs hela texten på JinenAzad

Nej, riktigt så är det inte. Det finns välgenomtänkta komplikationer kopplade till alla Turkiets reformer. Man tillåter kurdiska språkkurser för personer över femton år och samtidigt sätter man absurda krav på lokal och formalia, vilket gör det omöjligt att i praktiken starta sådana kurser.

Turkiska staten har erkänt existensen av kurder i Turkiet men detta innebär inte erkännande av deras språkliga och kulturella existens i landet, fortfarande menar man att det inte finns en skillnad på kurder och turkar – båda dessa är enligt staten Turkar, Dem tillhör samma nation, bor i Ett land, talar Ett språk och har En flagga. Det man egentligen vill förmedla är att Turkiet är ett homogent land, här finns inga andra etniska grupper än den turkiska.

Inom kort kommer fängelsefångar i Turkiet att få tala andra språk än turkiska med sina anhöriga. Men vilka komplikationer finns det? Jo, man måste paradoxalt nog bevisa att man inte kan turkiska för att få tala kurdiska med sina anhöriga. En undersökningsgrupp bestående av turkiska poliser skall genomföra språktest på kurdiska fångar, om det visar sig att dem kan turkiska så får dem inte tala kurdiska. Kurdiska fångar som kan turkiska och vill tala kurdiska (sitt hemspråk) tillåtts alltså inte att göra det, dem riskerar isolation och andra bestraffningar om dem gör det.

Turkiet genomför under våra dagar även stora razzior mot vad som kallas för den ”djupa staten”. Denna anses av människorättsorganisationer för att ligga bakom 17 500 ouppklarade mord i kurdiska områden. Men huvudskälet till arresteringarna är inte dessa mord, utan deras hot mot den nuvarande regeringen. Enligt turkiska medier har dessa personer som är medlemmar i ett gemensamt nätverk vid namn ”Ergenekon” planerat att sätta igång en statskupp, detta är också orsaken till att razzior bedrivs mot dem. Ergenekon är enligt kurder en stor del av den turkiska staten och därför bör inte enbart razzior genomföras mot personer ur en fraktion av Ergenekon men mot hela. Nätverket pekas ut för att ligga bakom mord på 17 500 personer mellan 1990 och 2000. Bland dem utpekade finns tidigare premiärministrar, presidenter turkiska parlamentariker, idag aktiva generaler, nu aktiva politiker och parlamentariker men också framstående personligheter inom dagens turkiska ekonomi. Kurder kräver att dem åtalade i Ergenekon- fallet också förhörs om dessa 17 500 ouppklarade mord, att personer som ligger bakom morden oavsett vilka eller vilken position inom staten dem idag har också ställs inför rätta.

2007 var året då ett kurdiskt parti för första gången kom in i turkiska parlamentet. Vägen dit har kantats av hinder och orättvisor ifrån turkisk håll. Kurdiska partier har en medellivslängd på kring 4 år på grund av förbud som utfärdats av turkiska domstolar. Sedan 1992 har pro- kurdiska partier som HEP, DEP, DEHAP och nu DTP avlöst varandra. Det finns en tioprocentsspärr i Turkiet som satts upp för att just hindra kurdiska partiers intåg i turkiska parlamentet. Kurder kringgick dock denna spärr genom att ställa upp i parlamentsvalet 2007 med självständiga kandidater. Väl när 21 självständiga kandidater lyckats ta sig till turkiska parlamentet bildade man DTP- gruppen där. Men redan ifrån första dagen utsattes denna grupp för diskriminering av andra turkiska partier. En av parlamentets första röstningar handlar om att endast tillåta bidrag till partier som kommit över tioprocentsspärren. Detta accepterades av dem tre turkiska parlamentspartierna AKP, CHP och MHP. Under det kommande valet är det också enbart dem som får ta del av det rekordhöga statliga bidraget som ges till parlamentspartier inför lokalvalet 2009. En tydlig diskriminering sker alltså mot DTP av andra turkiska partier. En annan ändring som röstades fram var parlamentarikers rätt att besöka fångar, detta drevs igenom för att hindra DTP- parlamentarikers besök av kurdiske folkledaren Abdullah Öcalan.

Turkiet har vid ett flertal tillfällen utfärdat amnesti för PKK- medlemmar förutsatt att dem överlämnar sig frivilligt till turkiska myndigheter. Dessa amnestier utfärdas för att hindra att kurder sluter sig till den kurdiska motståndsrörelsen och PKK. Den senaste amnestin som ännu är verksam garanterar brottsreducering till dem kurder som ”är ledsna” och ”ångerfulla” över sitt deltagande i aktiviteter som bedrivit mot turkiska staten. Det handlar alltså inte om någon tillbakasteg i turkiska statens insisterande vad gäller kränkningar av mänskliga rättigheter, vilket också varit orsaken till dessa kurders deltagande i illegala aktiviteter i första hand- men tvärtom att dem som deltagit i dessa aktiviteter ångrar att dem överhuvudtaget ställt sig emot dessa kränkningar.

I början av 2000-talet startades en noll- tolerans kampanj mot tortyr i Turkiet. Denna lovordades till en början av såväl europeiska politiker som människorättsorganisationer, men idag kan det konstateras att tortyr ännu är väldigt utspritt i Turkiets häktningssalar och fängelser. Turkiets största förening för mänskliga rättigheter (IHD) menar att tortyr ännu är en väldigt vanlig metod av turkiska polisväsendet och militären, föreningen uppmärksammade också att det under 2008 upplevdes en kraftig ökning av tortyr.

Och så det sista, nämligen en ”kurdisk” TV kanal vid namn TRT 6 som startats av Turkiets motsvarighet till SVT. Kanalen anses vara en milstolpe i Turkiets minoritetspolitik, detta trots att inga odemokratiska lagar ändrats på sistone. Kanalen marknadsförs som en kurdisk TV kanal men utrycks i det formella vara en ”icke- turkisk” TV kanal. Det handlar alltså inte om någon formell erkännande av kurdiska språket. Man kan säga att det endast är en morot till kurder som däremot måste acceptera den rådande situation som erbjuds av staten. Arjen Otlu beskrev detta väldigt bra i en krönika på kurdiska dagstidningen Azadiya Welat. Otlu beskriver kurders situation med att dessa är i handfängslen, det är inte frihet det handlar om, det är en viss lättnad i dessa handfängsel som görs av staten och vi kurder borde enligt staten nöja oss med det, dvs. nöja oss med att vara frihetsberövade med vissa lättnader. TRT 6 och alla meningslösa reformer bör ses i ljuset av detta, så länge som odemokratiska lagar och den minoritetskränkande grundlagen i Turkiet inte ändras och Turkiet helhjärtat inte erkänner kurdiska kulturen, språket och identiteten, så är det enbart lättnader i våra handfängsel som Turkiet gör, vi fortsätter således att vara fängslade och förtryckta, vi tillåts inte att fritt tala vårt hemspråk, vi tillåts inte att praktisera vår kultur, tortyr mot oss för att vi kräver borttagandet av dessa handfängslen kommer att fortsätta och vi kommer så länge som Turkiet inte demokratiseras att aldrig få nån upprättelse för alla dem mord som begåtts mot våra anhöriga.

Bersiv