HPG:s sammanställning över konflikten år 2008
[Klicka på bilden]
- Kommentar
- Reblogga
-
Prenumerera
Prenumenerad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
[Klicka på bilden]
This entry was posted on januari 5, 2009 at 7:05 e m and is filed under Krig och Konflikt. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
bersiv.wordpress.com
januari 5, 2009 den 7:37 e m
JAG BLIR TOKIG!
januari 6, 2009 den 11:57 f m
Varför ska du behöva bli tokig? Det är sanningen, kriget är långt ifrån över Osman. En vacker dag …
januari 6, 2009 den 1:08 e m
Kurden:
Om det ändå hade varit så!!! Herregud, jag sitter inte här och påstår att PKK inte är en kompetent gerilla! Inte heller påstår jag att Turkiet kan vinna över PKK. Man kan inte vinna över gerillor! Dock är jag medevten om att Turkiet är så pass starkt militärt att man aldrig någonsin kommer behöva sätta sig ner med PKK och förhandla.
Men du ska veta att kriget mot PKK förs på flera fronter!
Det viktigaste är inte att utrota var enda PKK gerilla, utan att försvaga organisationen i östra Turkiet och irakiska Kurdistan!
Jag tycker inte att PKKs väpnade kamp är legitim idag! Inte heller ser jag vad PKK skulle kunna uppnå med den. Jag ser bara människoliv gå till spillo och att militärens inflytande fortsätter.
Men en amnesty är på G! allt har sin tid! 😉
Baskerna har autonomi och egen fana och allt! Men har dom upphört med sina terordåd sedan 50-talet?
Därför är de kommande lokalvalen av står vikt! Om Diyarbakir borna säger nej till DTP så kommer det innebära ett NEJ till PKks väpnade kamp också!
Men om man inte säger nej så kommer status quo-förhållandet att upprätthållas!
PKK är inte 90-talets PKK och Turkiet är tillräckligt starkt för ”kivas” och ”busa” med PKK i ytterligare 25 år.
Så vad har Diyarbakir borna att tjäna på att rösta på DTP?
Se på Erdogan och AK P, stjärnorna lanserade TRT Ses och kurdiska kurser vid unis, under en oerhört turbulent tid med PKKs bombattacker, DTPs uppviglingar och upplopp i östra Turkiet.
Vad ska PKK göra nu?
Döda 10 turkiska soldater?
Ja, men då kommer liberalerna på TARAF tidningen att skriva:
Ede Bese PKK!
Spränga av en bomb bland civila?
Ja men då är inte bara Talabani utan även Barzabni beredd att ”markera” för PKK. Och mitt i allt har vi ju Ergenekon och PKK relationerna som flitigt nyttjas av demokraterna (kurder, turkar, konservativa och liberaler) när det anses vara behövligt!
Denna utveckling har jag redogjort sedan 1,5 år!
Målen är enkelt:
Bryta status-quo läget!
Rena massorna från kemalism och apoism!
En vacker dag, vaddå?
Jojomensan, jag blir tokig! Tosi som vi säger nere i Skåneland!
Jag ser ingen vits med PKK längre!
januari 7, 2009 den 1:52 f m
Omsan:
Det är tack vare PKK att förtrycket från turkarna minskas! PKK bör fortsätta i samma riktning! Dock vill jag att de ska visa mer än bara vapen i hand, som att hjälpa de i nöd. Men utan PKK hade vi fortfarande kallats för bergsturkar! Sålänge kemalism finns så länge kommer PKK förmodligen finnas! Alltså är det inget som kommer att ta slut, enda sättet att få slut på detta hat är kurdisk autonomi vilket inkluderar alla fyra delar!
januari 7, 2009 den 2:25 f m
Osman,
Du skriver samma sak så ofta att jag snart måste varna dig för att spama kommentarsektionen.
Om AKP genomför det du säger att dem skall genomföra så är det eftersom trycket blivit allt för starkt. Det är inte får som AKP försöker få ner ifrån bergen, det är människor med starka övertygelser som kommer att fortsätta sitt arbete för kurdiska folkets rättigheter i samhället.
Det intressanta är sedan också att fler kurdiska rättigheter är vad DTP och PKK kräver, men det roliga är att du framställer det som oväsentligt. Att inte se sambandet mellan PKK:s kamp och Turkiets försök att göra ”eftergifter” utan att sitta ned med PKK, är tokigt fel. Det är tack vare PKK som Turkiet ens känner att den måste tillfredställa kurder i landet. Det är trots allt PKK som organiserar och stärker det kurdiska civilsamhället.
januari 7, 2009 den 2:16 e m
Bersiv:
Stör du dig på att det är AK P som genomför reformerna? Vad spelar det för roll vem som gör det? Bara det genomförs.
DTP är ju upptagen med att försvara ÖCalan och PKK.
Vi får cred bara för att DTP är ett parti som hör hemma i bananrepublik.
Turkiet behöver inte sätta sig ned med PKK.
Vad är DTPs roll om det nu är så att PKK är den verkliga parten vad gäller kurdfrågan?
Svara nu!
januari 7, 2009 den 4:00 e m
DTP har samhällsförändring som sin roll. HPG har försvarande av kurder som sin. När Turkiska staten inte är rättvis, går HPG in och bestraffar Turkiet för det. PKK är en ideologisk akademi i bergen, denna utbildar PKK- medlemmar i ideologi och samhällskunskap.
DTP försöker få till stånd en dialog mellan Kurdistans Konfedration och Turkiska staten. Det som av media kallas för PKK är i själva verket ett enormt system som består av fler än 60 kurdiska partier, rörelser och organisationer i mellanöstern och Europa. Egentligen är endast två av dessa 60 ”terrorstämplade”. Dessa är Kongra Gel som inte ens har med vapen att göra och sedan har vi PKK som inte ens är en väpnad organisation utan en akademi, dvs en skola. HPG finns inte med i någon lista men behandlas som om den fanns med. Europa, Turkiet och andra som har med PKK att göra har inte förstått sättet som kurder organiserat sig på. Kanske är det avsiktligt, jag tror det är så. Man vill framställa en fiende och inte 60 kurdiska fiender.
DTP är först och främst en målinriktad parti som vill lösa en fråga. AKP, CHP och MHP har inte samma uppbyggnad och system som DTP. DTP är bara toppen på isberget för det kurdiska civilsamhället.
januari 7, 2009 den 4:07 e m
Sedan är alla kurdiska rättigheter en vinst för PKK och DTP. Det är nog det du inte förstår Osman. =) Men saker och ting är såklart som dem är, Turkiet startar inte en TV kanal av kärlek för den kurdiska kulturen och språket. Det har med makt och politik att göra. PKK spelar sina kort väl, märk att man inte har uppmanat till en folklig bojkott av kanalen. Det man däremot har gjort är att man väckt ett stort misstro emot den, vilket är en självklarhet med tanke på att Turkiet ännu inte gjort samma attitydförändringar i samhället och i verkligheten.
januari 7, 2009 den 10:29 e m
Jag tänker inte ens ge mig in på detta, detta säger emot all militär logik och teknologi som jag fått lära mig…. Snyggt jobbat Bersiv !!
januari 8, 2009 den 4:35 e m
Emre/ Har du gjort militärtjänst och använt dig av mörker- utrustning av olika slag? Jag har som enskild soldat såväl som i stridsfordon. Visst underlättar det siktet i mörkret, men det är inte 20 % så bra som siktet på dagen. Man svettas, det är tungt, och man tittar runt och fokuserar hela tiden. Det är inte enkelt att hantera modernt utrustning. Gerillan sover på dagen och attackerar på kvällarna, för dem är målen redan planerade, man vet vilken väg, vart och när man skall attackera för att sedan lämna platsen för skydd i mörkret. Soldater som jagar i mörkret är som mulvader, man kan inte springa och se något, man måste stanna till hela tiden och fokusera, sedan har man begränsat sikt, man svettas och utrustningen väger. Man letar, man har ingen aning om vart gerillan är tills man får syn på dem, men tills dess kan dem vara vart som helst. Dem kan ha gömt sig i en underjordisk hålla nära dig och då hjälper knappt kvällsutrustningen, eller så har dem lagt minor efter sig, vilket oftast sker, och då är man som soldat väldigt rädd för att använda kvällsutrustning som hindrar god sikte vid fötterna. Av dessa skäl skickas aldrig soldater ut i motoffensiver efter gerillans attacker. Alltid är det först så att artilleri och helikoptrar spränger områden där dem tror att gerillan gömmer sig, vilket oftast genomförs i blindo eller så tar man några dagar på sig och förbereder för en omfattande operation där man hoppas på att egna förluster inte blir för höga eftersom man går in i områden där gerillan redan gjort förberedelser för krig för. Gerillan genomför rörelser på ett sätt som gör att den kan föra attacker mot en armé ifrån alla håll men även mitt bland denna.
Turkiets mest effektiva styrkor mot PKK- gerillan är inte commando- soldaterna, vanliga soldater eller helikoptrarna och jetplanen, men istället dem styrkor som skapats som kopior av PKK- gerillasoldater. Man använder samma vapen, samma militärutrustning, inga tunga föremål och etc. Dessa är styrkor ur specialstyrkorna som skapats i syfte att kunna röra sig fritt och snabbt så som gerillan gör, dessa rör sig utan att upptäckas i mindre grupperingar och kan vistas i bergen under längre tider. En turkisk överstegeneral sa en gång detta: ”Vi kunde inte bekämpa PKK så vi kopierade och skapade en turkisk PKK”. Det han syftade på var just dessa styrkor.
januari 8, 2009 den 9:10 e m
Agire Tori:
1. Om du utbildats på utrustningen så vet du var och när den är effektiv
2. Modern mörkerseende utrustning visar en klar och tydlig svart vit bild med dock döda vinklar vid sidorna. Men är ack så effektiva om man har laser pekare på geväret.
3. med anpassad klädsel svettas man inte, oavsett tyngd på packning och inte allt för varmt klimat (vilket det inte är på bergen).
4. Det du beskriver är gerilla, samma sak som lätt infanteri.
5. Även jag kan hålla med om att bekämpning görs på fel sett och av fel vapenslag, men jag kan inte neka till att dem ändå gör ett godtycklligt jobb.
6. Att bilda lätt infanteri är ingen konst och inte konstig om man möter terrorister som för gerilla krig. Armér ska och kan oftast inte bekämpa dessa effektivt.
7. Dessa special styrkor du beskriver har funnits sedan innan ottomanska riket. Det fanns en fler än dagens antal, men något geni tyckte att det skulle vara ett bra drag att lägga ner dessa.
8. Röda baskrarna i Turkiet som utgör spjutspetsen idag i bekämpningen är bland de främsta i världen. De utbildas ungefär 4-6 år, antar att dessa är väldigt duktiga fasten jag inte sett dessa…
9. Det uttalandet får den officeraren stå för, dock känner jag inte till graden du anger… Men militären gör ett jobb de inte ska göra på ett bra sett. Blir det en ändring på det så blir det bara bättre…
januari 8, 2009 den 9:38 e m
Emre/ Dessa gerillasoldater som du beskriver så enkelt är i själv verket härdade krigare som hållt Turkiska militären sysselsatt i snart trettio år. Turkiet har gjort allt, verkligen allt men ändå har gerillan segrat med sin existens som ett bevis på det. Man har bombat Qendil i mer än ett år nu, hur många flyräder har det inte varit? USA rensade ut talaibanerna på bara några månader. Turkiet har gått in i Qendil 26 gånger, genomfört över 700 flygräder mot gerillabaser. Men det verkar som om turkiska militären stjuter lösa skott, för om det är som du säger så borde gerillan varit förintat för länge sedan. Men Gerillan finns ju där, och plötsligt är varken moderna stridsflygplan och moderna vapen och artilleri beskutning något betydelsefullt i kriget. Stridsvagnar kan du ju glömma, dessa kan inte ens ta sig fram i dem områden som gerillan vistas i. Turkiska militären bekämpar en omöjlig fiende som dessutom blir starkare och starkare i samhället. För gerillans mål är inte att pressa ut Turkiet ifrån Kuridstan men att uppmärksamma dess svagheter. PKK startadades av 28 studenter. Idag har man stöd av flera miljoner, hur kan du var så optimistiskt i att Turkiet kommer att lyckas? 30 år är inte lite. Ju längre tid en gerilla kan överleva samtidigt som den behåller sina värderingar eller också utvecklar dem och legitimerar sin existens desto starkare blir den politiskt. PKK är starkare än någonsin, och Turkiet befinner sig i en sits där den inte längre kan blunda för den kurdiska verkligheten.
januari 9, 2009 den 2:59 f m
Du måste lära dig skillnaden på konventionellt krig och gerilla krig som i princip är något helt annat….
Gerilla krig tar man till när man inte kan stå upp som konventionella krigsmakter och strukturer. Men missförstå mig inte, det är väldigt effektivt. Men sen gäller inte alla regler inom konventionella krig i gerilla krig, för det är ytterst svårt att kombinera dem. Därför halkar också de flesta gerillorna och miliserna till terrorism.
N.Iraks Peshmerga tycker jag är ett lysande exempel på en tidigare milis som hållt i sin diciplin och inte gjort (vad jag vet) ingen oskyldig förnär. Detta beror på att de har insett sin roll som N.Iraks kurdiska befolknings beskyddare. Efter invasionen nu så hoppas jag att de blir en erkänd fristående del av Irakiska armen, hur man nu gör upp den biten är Iraks ensak.
Men åter till gerilla krig.. Eftersom gerilla krigare inte uppträder eller strider som konventionella soldater så är det som du säger svårt att bekämpa dem. Varje strid kan resultera i nedkämpning av en hel enhet, men enheten består oftast bara av 4-10 stridande. Dessutom får gerillor tillskott av manskap konstant. Därför kan man i regel inte vinna mot en gerilla, men man kan hålla dem i chack, precis som mina soldater gör med PKK. Håller dem i ett slutet område (läs N.Irak).
Jag är inte lika övertygad om att bombningarna inte orsakat förluster, för det gör dem, vad gerilla news än säger. Däremot så är det inte bra att sprida sådant, för då avtar tillflödet av manskap.
Till Afghanistan frågan.. Talibanerna försökte stå upp på en konventionellt sett i början och precis som väntat förlorade dem ”det kriget” illa kvickt !
Få som kan stå upp mot en stor Nato arme i ett sådant krig. Men idag för man ett gerilla krig, som man egentligen inte behärskar, men gör ändå tillräkligt mycket skada för att yänkarna ska skicka mer trupp och matriell i frustration…
Hade man släppt lös amerikanernas motsvarighet till turkiska röda baskrarna med fria händer i större antal så hade situationen sett annorlunda ut idag tror jag….
Emre
januari 9, 2009 den 2:58 e m
Antingen är jag efterbliven eller så är det PKK anhängarna som är ute och cyklar!
Hela PKKs ideologi strider mot kurdens måntusenåriga natur! Ta allt från klansystemet till traditioner och därifrån till kurdens islamiska identitet!
Att PKK har haft ett starkt stöd av kurderna beror på statens förnkelse av deras etniska identitet!
Kurden har betraktat PKK som en väpnad grupp för att tvinga staten till ett erkännande av deras kulturella rättigheter. Inte mer än så!
Så när PKK anhängare säger att gerillan får öjat stöd bland kurderna så stämmer inte det. Tvärtom så är PKKs våldsorgie sedan valet 2007 ett klart tecken på desperation. Man tappar mark och inte heller har PKKs attacker sedan juli 2007 resulterat i att man har återvunnit tappad mark.
Så här resonerade gemene apoist efter valet den 22 juli 2007:
Fan, så fort vi lägger ner attackerna (mellan 1999-2007) så nöjer sig folket (kurderna) direkt med statens erbjudanden om småsmulor!
PKK är en oerhört sargad orgnaisation med stora interna slitningar. Nu är man dessutom på kollissionskurs med KRG.
Kurderna må lida och ha sympati med dom 3000 gerillor som finns i Kandil, men såväl DTP som PKK tappar mark i en rasande fart.
Det beror framförallt på AK Ps strategiska politiska manövrar och DTPs katastrofala felaktiga politiska beslut.
Vad PKK är ute nu är att komma ner från bergen utan att tappa ansiktet totalt!
AK P måste vinna valet i östra Turkiet i mars. Helst i Diyarbakir också! Efter det kommer vi se ett PKK som bryter ut i en våldorgie. Därefter kommer arbetet med en amnesty att inledas.
Eller så fortsätter kriget!
MITT vill för övrigt ha en lösning och har träffat PKK. Frågan är nu bara vad PKK kommer att göra.
Avvakta och se valet.
Kurderna måste säga JA till AK P och NEJ till DTP/PKK. Endast på så vis kan PKK monteras ner och ett pro-kurdiskt parti tvingas till att föra en fdlig kamp för kurderna utan hänsyn till PKK.